"Alla rimliga åtgärder" – kravet som kan fälla ett avslag

Ordalydelsen är avgörande. Flygbolaget är inte skyldigt att betala kompensation enligt artikel 7 "om det kan visa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits". Meningen innehåller två självständiga krav, och det är bolaget som ska visa att båda är uppfyllda.

Det första ledet handlar om händelsen: enligt EU-domstolen omfattas bara händelser som till sin art eller sitt ursprung faller utanför lufttrafikföretagets normala verksamhet och ligger utanför dess faktiska kontroll. Det andra ledet handlar om bolagets eget agerande – vad som gjordes före, under och efter händelsen. Ett avslag som bara namnger orsaken svarar därför på halva regeln.

EU-domstolen har preciserat vad som krävs i det andra ledet. Bolaget ska visa att det vidtog åtgärder anpassade efter situationen och använde alla tillgängliga resurser i form av personal, utrustning och ekonomiska medel för att undvika att flygningen ställdes in eller blev kraftigt försenad. I fågelkollisionsmålet C-315/15 krävde domstolen dessutom att bolaget visar att de förebyggande åtgärder det åberopar faktiskt vidtogs för den aktuella flygningen. Det är inte tillräckligt att peka på rutiner som finns på pappret.

Bedömningen börjar före störningen. I målet C-294/10, Eglītis och Ratnieks mot Latvijas Republikas Ekonomikas ministrija, slog EU-domstolen den 12 maj 2011 fast att ett lufttrafikföretag redan vid planeringen av flygningen rimligen ska räkna in risken för förseningar om extraordinära omständigheter skulle inträffa. Bolaget ska därför planera med en viss reservtid som, om möjligt, gör det möjligt att utföra flygningen när den extraordinära omständigheten har upphört.

Domstolen var samtidigt tydlig med att det inte går att slå fast någon allmän minsta reservtid som undantagslöst gäller alla flygbolag i alla situationer. Bedömningen görs i det enskilda fallet och mot bolagets egen kapacitet vid den aktuella tidpunkten – reservtiden får inte vara så omfattande att den tvingar bolaget till orimliga uppoffringar.

Till planeringen hör också följdeffekterna. Domstolen nämnde som exempel svårigheter att få en ny plats i flygkorridoren och landningsvillkoren på destinationsflygplatsen, inbegripet att den kan vara helt eller delvis stängd under vissa timmar på natten – men bara i den mån dessa risker var förutsebara och möjliga att beräkna. Att den extraordinära omständigheten har upphört avgör alltså inte ensamt saken: frågan blir också om bolaget hade planerat med en rimlig reservtid för att kunna flyga när det åter var möjligt.

Det andra ledet gäller också vad bolaget gör efter störningen. I målet C-74/19, LE mot Transportes Aéreos Portugueses SA, prövade EU-domstolen den 11 juni 2020 ett fall där bolaget bokade om passageraren till en egen flygning som kom fram först dagen efter den ursprungligen planerade ankomsten. Domstolen fann att en sådan ombokning inte utan vidare kan betraktas som en rimlig åtgärd.

Bolaget ska i stället beakta samtliga alternativ som ger en kortare försening än bolagets egen nästa flygning – direkta flygningar och flygningar med mellanlandning, även sådana som utförs av andra lufttrafikföretag, oavsett om de ingår i samma allians eller inte. Undantag gäller om sådana alternativ saknas eller skulle innebära orimliga uppoffringar för bolaget sett till dess kapacitet.

Därför är frågan "vilka alternativ prövade ni?" minst lika viktig som frågan om orsaken. Hade det funnits en avgång samma kväll med ett annat bolag, är det ditt flygbolag som ska förklara varför den inte användes.