Hur länge kan du kräva ersättning för ett försenat flyg?

Förordning (EG) nr 261/2004 ger dig som passagerare rätt till kompensation vid kraftiga förseningar, inställda flyg och nekad ombordstigning – men den säger ingenting om hur länge du har på dig att kräva pengarna. Frågan hamnade hos EU-domstolen sedan en passagerare, vars flyg från Shanghai till Barcelona ställts in i december 2005, väckt talan mot KLM först i februari 2009 – mer än tre år senare.

Flygbolaget invände att kravet var preskriberat enligt tvåårsfristen i Warszawa- och Montrealkonventionerna. Men EU-domstolen gick på en annan linje. I domen C-139/11 (Cuadrench Moré, 22 november 2012) slog domstolen fast att tidsfristerna för att väcka talan om kompensation enligt förordningen bestäms av varje medlemsstats egna preskriptionsregler. Konventionernas tvåårsfrist gäller inte, eftersom kompensationen enligt 261/2004 ligger utanför deras tillämpningsområde.

Domstolen tillade att de nationella reglerna måste respektera EU-rättens principer om effektivitet och likvärdighet – ett lands preskriptionsregler får alltså inte göra det orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av EU-rätten, och de får inte vara mindre förmånliga än reglerna för liknande krav enligt nationell rätt.

Om svensk rätt gäller för kravet preskriberas det enligt preskriptionslagen tio år efter att det uppkom, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan – till exempel genom att flygbolaget får ett skriftligt krav från dig (2 och 5 §§). Vilket lands regler som gäller i ett enskilt fall är dock inte alltid självklart. Mot ett utländskt flygbolag kan ett annat lands regler gälla.

I praktiken är en annan frist viktigare. Högsta domstolen har slagit fast att en passagerare som vill ha ersättning enligt artikel 7 för en försenad flygning måste meddela flygbolaget att hen vill åberopa förseningen, och göra det inom skälig tid efter att resan avslutades. Annars faller rätten till ersättningen bort, även om kravet inte är preskriberat. Ett meddelande inom två månader är alltid i tid. I målet hade passagerarna hört av sig först drygt två år och tre månader efter flygningen, och då hade rätten fallit bort (NJA 2018 s. 127). Konsumentverket ger ett liknande råd: kräv flygbolaget så snart som möjligt, och skicka in krav på ersättning för kostnader inom två månader.

Ytterligare en frist är värd att hålla koll på. Har du flugit från Sverige och säger flygbolaget nej till ditt krav, kan du ta ärendet till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) – men anmälan måste ha kommit in till ARN inom ett år från det att du första gången klagade till företaget. Missar du den fristen kan du förlora den enklaste och billigaste vägen att få tvisten prövad, även om själva kravet inte är preskriberat. Har du flugit från ett annat land och kräver bara kompensation, hänvisar Konsumentverket i stället till en instans i det land du flög från.

Förordning (EU) 2026/2202, som ändrar flygpassagerarförordningen 261/2004, publicerades i EU:s officiella tidning den 2 oktober 2026. Enligt den nya artikel 7.9 ska en begäran om kompensation enligt artikel 7 lämnas in inom nio månader från det faktiska avresedatum som anges på biljetten, och flygbolaget ska inom 30 kalenderdagar antingen betala eller förklara varför det inte betalar.

Förordningen tillämpas först från den 23 oktober 2027 (artikel 3). Fram till dess gäller dagens ordning: ingen EU-frist, utan nationella regler.

Förordningen innehåller ingen övergångsbestämmelse. Den säger när den börjar tillämpas, men inte hur niomånadersfristen ska hanteras för flygningar som genomförts före den 23 oktober 2027. Om fristen alls påverkar sådana krav, och i så fall hur, är en öppen rättslig fråga som inte går att besvara säkert i dag.