Separata biljetter: vem bär ansvaret när du missar ditt eget byte?

EU261 är byggd kring enskilda flygningar. Tillämpningsområdet i artikel 3.1 utgår från var flygningen avgår och vilket bolag som utför den, och artikel 2 b definierar "lufttrafikföretag som utför flygningen" som ett lufttrafikföretag som utför eller avser att utföra en flygning enligt ett avtal med passagerare. Ett krav riktas därför mot det bolag som utförde den flygning som drabbades.

Avgörande för hur mycket försening som räknas är definitionen i artikel 2 h. Slutlig bestämmelseort är den bestämmelseort som anges på den färdbiljett som visas fram vid incheckningsdisken, eller – i händelse av direkt anslutande flygförbindelser – bestämmelseorten för passagerarens sista flygning. Har du två biljetter slutar den biljett du checkar in på vid bytesflygplatsen. Det är dit förseningen mäts, oavsett vart du egentligen skulle.

Kommissionens tolkningsriktlinjer för förordningen säger det uttryckligen i avsnitt 4.4.2: har passagerarna två separata biljetter för två på varandra följande flygningar och den första flygningen försenas med följden att de inte kan checka in i tid till den efterföljande flygningen, är lufttrafikföretagen inte skyldiga att betala kompensation. Samma avsnitt tillägger att passagerarna ändå kan ha rätt till kompensation från det bolag som utför den första flygningen, om just den flygningen är kraftigt försenad (se nedan). Riktlinjerna är kommissionens tolkning och binder inte domstolarna, men de visar hur regelverket är tänkt att läsas. Vi har inte funnit något avgörande från EU-domstolen som prövar frågan om separata biljetter direkt – slutsatsen vilar på förordningens tillämpningsområde, på definitionen av slutlig bestämmelseort och på riktlinjerna.

Skiljelinjen framgår tydligast av de fall där hela resan låg i en bokning. I målet C-502/18, CS m.fl. mot České aerolinie (nionde avdelningen, 11 juli 2019), hade elva passagerare en enda bokning Prag–Abu Dhabi–Bangkok. Första sträckan flögs i tid av České aerolinie, medan den andra utfördes av Etihad Airways enligt code-sharing-avtal och ankom 488 minuter sent. Domstolen fann att en resa med anslutande flygförbindelser som omfattas av en enda bokning utgör en helhet, och att passagerarna kunde rikta kravet mot det EU-bolag som hade slutit transportavtalet med dem och utfört den första flygningen – trots att förseningen uppstod på en sträcka det bolaget inte flög.

Målet C-436/21, flightright mot American Airlines (åttonde avdelningen, 6 oktober 2022), går ett steg längre. En resebyrå hade sammanställt Stuttgart–Zürich–Philadelphia–Kansas City, fakturerat ett totalpris och utfärdat en enda biljett, med flygningar utförda av bolag som inte hade något särskilt rättsförhållande till varandra. Domstolen tolkade artikel 2 h så att det ändå var en direkt anslutande flygförbindelse – och att en passagerare som avreser från en flygplats inom EU och ankommer kraftigt försenad till den sista flygningens bestämmelseort kan göra gällande en rätt till kompensation enligt artikel 7.

Det avgörande var alltså inte om bolagen samarbetade. Det var att en resebyrå hade satt ihop resan, tagit ett totalpris och utfärdat en enda biljett. En så kallad self-transfer, där en bokningsplattform sätter ihop två avgångar men säljer dem som två biljetter med två bokningsnummer, hamnar därför sannolikt på andra sidan skiljelinjen. Kontrollera därför bokningsbekräftelsen innan du utgår från något: ett biljettnummer och ett totalpris pekar mot en förbindelse, två bokningsnummer mot två resor.