Försenat, skadat eller förlorat bagage – så fungerar ersättningen

EU-förordning 261/2004 fastställer minimirättigheter vid nekad ombordstigning, inställt flyg och försening. Incheckat bagage regleras inte där. Ansvaret för bagage följer i stället Montrealkonventionen, som EU tillträdde genom rådets beslut 2001/539/EG och som genomförs i EU-rätten genom förordning (EG) nr 2027/97 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EG) nr 889/2002. Enligt artikel 3.1 i den förordningen regleras ett EU-flygbolags ansvar för passagerare och bagage av konventionens bestämmelser, och den ändrade artikel 1 utvidgar dem till lufttransport inom en enda medlemsstat – alltså också rena inrikesflygningar med ett EU-flygbolag. I övrigt gäller konventionen internationella resor mellan stater som har anslutit sig till den (artikel 1.2). Flyger du med ett bolag utanför EU till eller från ett land som inte har anslutit sig kan andra regler gälla.

Konventionens artikel 17.2 gör transportören ansvarig om incheckat bagage förstörts, förlorats eller skadats, förutsatt att den skadebringande händelsen inträffade ombord eller under den tid bagaget var i transportörens vård. Orsakas skadan av bagagets egna egenskaper eller av en inneboende defekt eller svaghet hos det svarar bolaget inte för den, och för handbagage svarar bolaget endast om bolaget eller dess anställda eller uppdragstagare orsakat skadan genom fel eller försummelse. Vid försening gäller artikel 19: bolaget ansvarar för skada till följd av försening, men går fritt om det visar att det vidtagit alla åtgärder som rimligen kan begäras eller att det var omöjligt att vidta dem.

De två spåren kan löpa parallellt. Blev också själva flygningen inställd eller kraftigt försenad bedöms den frågan separat enligt 261/2004, vars artikel 12 uttryckligen lämnar rätten till ytterligare kompensation orörd samtidigt som kompensation enligt förordningen får räknas av från sådan ersättning.

Artikel 22.2 begränsar transportörens ansvar för förstört, förlorat, skadat eller försenat bagage till ett belopp per enskild passagerare. Konventionens ursprungliga text anger 1 000 särskilda dragningsrätter, men artikel 24 innehåller en mekanism för återkommande översyn av gränserna, och efter ICAO:s senaste revidering gäller 1 519 SDR sedan den 28 december 2024. SDR, särskilda dragningsrätter, är en beräkningsenhet, så beloppet i kronor varierar med kursen. Konsumentverket anger det till ungefär 21 800 kronor, men med IMF:s kurs den 5 oktober 2026 motsvarade 1 519 SDR ungefär 20 600 kronor.

Två domar från EU-domstolen preciserar gränsen. I mål C‑63/09, Walz mot Clickair, slog domstolen fast att skadebegreppet i artikel 22.2 omfattar såväl ekonomisk som ideell skada. Taket gäller alltså allt du kräver, inte varje skadetyp för sig. I mål C‑410/11, Espada Sánchez med flera mot Iberia, slog domstolen fast att rätten till ersättning och ansvarsbegränsningen gäller också när en passagerare kräver ersättning för bagage som checkats in i en annan passagerares namn, förutsatt att det förlorade bagaget verkligen innehöll föremål som tillhörde den passagerare som kräver ersättningen. För en familj som delat upp sina saker i gemensamma väskor kan det ha stor betydelse.

Taket är en gräns, inte ett schablonbelopp. Du behöver kunna visa vilken skada du lidit, och Konsumentverket pekar på kvitton, biljetter eller boardingkort och foton som underlag. Den väg till ett högre tak som artikel 22.2 anvisar är att du, när det incheckade bagaget överlämnades till transportören – i praktiken vid incheckningen – gjorde en så kallad särskild förklaring om bagagets värde och betalade tilläggsavgift om en sådan begärdes. Taket gäller inte heller om det visas att bolaget eller dess anställda eller uppdragstagare orsakat skadan i avsikt att skada eller av grov oaktsamhet och med vetskap om att en skada troligen skulle bli följden (artikel 22.5), vilket är ett högt ställt krav. Ett flygbolag kan dessutom självt ha åtagit sig högre gränser eller inga gränser alls (artikel 25).