Värdecheck i stället för pengar – måste du tacka ja?

Vid en flygstörning kan två skilda krav uppstå, och de kan blandas samman i flygbolagets erbjudande. Det ena är kompensationen enligt artikel 7: ett schablonbelopp som beräknas efter flygsträckan, inte efter vad biljetten kostade. Det andra är återbetalningen enligt artikel 8.1 a: hela inköpspriset för biljetten, för den del eller de delar av resan som inte fullföljts – och för redan fullföljda delar om resan inte längre fyller något syfte för din ursprungliga resplan – om du väljer återbetalning i stället för ombokning. Ingår flyget i en paketresa är det i regel researrangören, inte flygbolaget, som ska betala tillbaka (artikel 8.2; mer om det i frågorna nedan).

Det som förenar dem är betalningssättet. Artikel 7.3 räknar upp kontant betalning, elektronisk banköverföring, bankgirering och check – och lägger resevouchers och/eller andra tjänster i en egen kategori som kräver passagerarens skriftliga samtycke. Artikel 8.1 a hänvisar tillbaka till just artikel 7.3 och sätter samtidigt en frist på sju dagar för återbetalningen. Vouchern är därmed ett undantag som bara gäller om du själv samtycker, inte ett alternativ flygbolaget kan välja åt dig.

Konsumentverket uttrycker samma sak kort i sin vägledning om inställt flyg: "Om du går med på det kan återbetalning ske genom tillgodokvitton". Myndigheten anger också att flygbolaget ska betala tillbaka biljettpriset inom sju dagar om du väljer återbetalning. Det är orden "om du går med på det" som gör skillnaden.

Ett erbjudande som kallas goodwill behöver inte innebära att bolaget medger att förordningen är tillämplig. Läs om erbjudandet är kopplat till att du avstår från fortsatta krav. Det är tillåtet att erbjuda, och det kan vara rimligt att tacka ja – men det ersätter inte en bedömning av vad artikel 7 skulle ge för din sträcka. Hur ett godtaget erbjudande ska bedömas rättsligt beror på vad du och bolaget faktiskt kom överens om.

Artikel 15 begränsar hur långt en friskrivning når. Enligt artikel 15.1 får förpliktelserna gentemot passagerarna enligt förordningen inte begränsas eller åsidosättas, till exempel genom ett undantag eller en begränsande klausul i transportavtalet. Artikel 15.2 tar sikte på situationen att ett sådant undantag eller en begränsande klausul ändå tillämpas, eller att passageraren inte informeras på ett korrekt sätt om sina rättigheter och därför har godtagit en lägre kompensation än vad förordningen föreskriver – då anger bestämmelsen att passageraren fortfarande har rätt att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder i behörig domstol eller behörigt organ för att få ytterligare kompensation.

Är friskrivningen ett förtryckt standardvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling kan den dessutom prövas enligt reglerna om oskäliga villkor i konsumentavtal, som bygger på rådets direktiv 93/13/EEG: enligt artikel 3.1 ska ett sådant villkor anses oskäligt om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten, och enligt artikel 6.1 ska medlemsstaterna föreskriva att oskäliga villkor inte är bindande för konsumenten. EU-domstolen har slagit fast att ett villkor i ett avtal som ska lösa en uppkommen tvist, genom vilket konsumenten avstår från att föra sina krav till domstol, kan anses oskäligt, i synnerhet om konsumenten inte fått den information som behövdes för att förstå de rättsliga följderna (mål C-452/18, domslutet punkt 4; målet gällde ett bolån). Om ett enskilt villkor är oskäligt avgörs av behörig domstol i det enskilda fallet.

Artikel 12.1 handlar om ytterligare kompensation: tillämpningen av förordningen påverkar inte en passagerares rätt till ytterligare kompensation, men kompensation som beviljas enligt förordningen får räknas av från sådan kompensation. Vouchern i sig regleras inte i artikel 12 – vad den avräknas mot avgörs av vad du och bolaget faktiskt kom överens om, vilket är ett skäl att få överenskommelsen skriftlig.

Som jämförelsemått finns kommissionens rekommendation (EU) 2020/648 av den 13 maj 2020 om värdebevis som erbjuds passagerare och resenärer som ett alternativ till ersättning för inställda paketresetjänster och transporttjänster mot bakgrund av covid-19-pandemin. Den är en rekommendation, alltså inte bindande rätt, gäller värdebevis i stället för återbetalning av biljetten och skrevs i covid-19-sammanhang – men den bygger på att värdebeviset godtas frivilligt (punkt 1), anger att återbetalning i form av ett värdebevis bara är möjlig om passageraren samtycker (skäl 8), och rekommenderar en giltighetstid på minst tolv månader, ett tillräckligt effektivt och robust skydd mot transportföretagets eller arrangörens insolvens samt att värdebevis för transporttjänster bör kunna överföras till en annan passagerare utan extra kostnad. Saknar erbjudandet du fått de egenskaperna är det ett sakligt argument i förhandlingen, inte ett regelbrott. Insolvensfrågan är den mest konkreta: en voucher är en fordran på flygbolaget, ett belopp på ett bankkonto är det inte.