Sjuk eller avliden besättning – och gränsen mot flygplatsens personalbrist

Vid inställd flygning, och vid en försening på tre timmar eller mer till slutdestinationen, kan förordning 261/2004 ge rätt till ekonomisk kompensation enligt artikel 7. Ett undantag gäller hur tidigt du fick besked: underrättas du om att flygningen är inställd minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden utgår ingen kompensation, oavsett orsak. Med kortare varsel gäller samma sak om du samtidigt erbjuds en ombokning nära de ursprungliga tiderna. Får du beskedet mindre än sju dagar före avgång, som när besättningen plötsligt blir sjuk, ska ombokningen låta dig avresa högst en timme tidigare och nå slutdestinationen senast två timmar efter den tidtabellsenliga ankomsttiden (artikel 5.1 c). Ett annat undantag gäller orsaken: enligt artikel 5.3 slipper flygbolaget betala bara om det kan visa att störningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Bevisbördan ligger alltså på bolaget, inte på dig.

EU-domstolens fasta praxis ställer två krav på en sådan omständighet: händelsen ska till sin art eller sitt ursprung falla utanför bolagets normala verksamhet, och den ska ligga utanför bolagets faktiska kontroll. Villkoren är kumulativa (båda måste vara uppfyllda) och prövningen görs från fall till fall. Eftersom artikel 5.3 är ett undantag från principen om kompensation ska begreppet dessutom tolkas restriktivt.

Vid det andra villkoret, kontrollen, skiljer domstolen mellan händelser med internt och externt ursprung. Externa är sådant som beror på naturen eller på en tredje parts handlande, till exempel ett annat flygbolag eller en offentlig eller privat aktör som stör flyg- eller flygplatsverksamheten. Gränsen mellan sjuk besättning och personalbrist på flygplatsen dras ändå i första hand redan vid det första villkoret: den egna besättningen hör till flygbolagets normala verksamhet, medan generella brister hos flygplatsoperatören kan falla utanför den.

Frågan om sjuk eller avliden besättning avgjordes av EU-domstolens tredje avdelning den 11 maj 2023, i de förenade målen C‑156/22–C‑158/22, TAP Portugal mot flightright och Myflyright. Bakgrunden: den 17 juli 2019 skulle TAP flyga Stuttgart–Lissabon med planerad avgång 06.05. Klockan 04.15 samma morgon hittades andrepiloten död i sin hotellsäng. Hela besättningen var chockad och förklarade sig oförmögen att utföra flygningen, och eftersom ingen ersättningspersonal fanns tillgänglig utanför TAP:s baseringsort ställdes flygningen in. TAP vägrade betala och hänvisade till artikel 5.3.

Domstolens svar var kort: en plötslig frånvaro på grund av sjukdom eller dödsfall som inträffat strax före den planerade avgången, hos en besättningsmedlem som är nödvändig för att utföra flygningen, omfattas inte av begreppet extraordinära omständigheter.

Skälet är att åtgärder som rör flygbolagets egen personal ingår i bolagets normala verksamhet, och dit hör planeringen av besättningen och personalens arbetstid. Ett flygbolag kan i sin verksamhet ställas inför att anställda plötsligt blir sjuka eller avlider, även strax före avgång, och måste räkna med sådant i planeringen. Domstolen var uttrycklig på två punkter. Det är själva frånvaron, inte den exakta medicinska orsaken, som är händelsen: en avliden medarbetare skiljer sig rättsligt inte från en akut sjuk. Och att besättningsmedlemmen hade genomgått de föreskrivna läkarundersökningarna utan anmärkning ändrar ingenting, eftersom vem som helst kan drabbas av plötslig sjukdom eller död. Det första villkoret var därmed inte uppfyllt, och domstolen behövde inte pröva det andra.

Den 16 maj 2024 prövade domstolens nionde avdelning den andra sidan av gränsen, i målet C‑405/23, Touristic Aviation Services mot Flightright. En flygning från Köln–Bonn till Kos den 4 juli 2021 ankom 3 timmar och 49 minuter sent. Förseningen hade flera orsaker: det föregående flyget var redan 1 timme och 17 minuter sent på grund av brist på incheckningspersonal, den långsamma bagagelastningen gav ytterligare 2 timmar och 13 minuters försening eftersom flygplatsoperatören som ansvarade för tjänsten hade personalbrist, och ändrade väderförhållanden efter stängda flygplansdörrar lade på ytterligare 19 minuter. Tolkningsfrågan rörde bara den mellersta delen.

Domstolens svar: personalbrist hos den flygplatsoperatör som ansvarar för lastningen av bagage på flygplanen kan utgöra en extraordinär omständighet. Formuleringen är viktig: kan, inte gör. Bedömningen i det enskilda fallet lämnade domstolen till den nationella domstolen. Den ska avgöra om de konstaterade bristerna vid lastningen var generella – i så fall hör de inte till flygbolagets normala verksamhet – och om de låg utanför flygbolagets faktiska kontroll. Om flygbolaget hade befogenhet att utöva faktisk kontroll över flygplatsoperatören låg bristerna inte utanför bolagets kontroll. Är båda villkoren uppfyllda ska den nationella domstolen också pröva om bolaget har visat att omständigheten inte kunde undvikas trots alla rimliga åtgärder. Domstolen pekade också på att förseningen kunde ha undvikits om bolaget hade kunnat anlita en annan leverantör med tillräcklig kapacitet vid den tidpunkt då det visste eller borde ha vetat att flygplatsoperatören saknade sådan kapacitet.