Försenad eller missad anslutning utanför EU: när EU261 ändå gäller

Avgång från EU. Artikel 3.1 a omfattar passagerare som reser från en flygplats inom en medlemsstats territorium, oavsett vilket flygbolag som utför flyget. Kommissionens tolkningsriktlinjer tillägger att förordningen tillämpas på Island och i Norge enligt EES-avtalet och i Schweiz enligt landets luftfartsavtal med EU (fotnot 20). Riktlinjerna är kommissionens tolkning och binder inte domstolarna.

Ankomst till EU utifrån. Artikel 3.1 b omfattar passagerare som reser från en flygplats i ett tredjeland till en flygplats i en medlemsstat bara om det lufttrafikföretag som utför flygningen är ett gemenskapslufttrafikföretag, och inte om de fått förmåner eller kompensation och fått assistans i det tredjelandet. Kommissionen beskriver detta som ett EU-flygbolag, ett bolag med licens i en medlemsstat (riktlinjerna, avsnitt 2.1.1).

Utresa och hemresa är två resor. I Emirates (C-173/07) hade en passagerare bokat Düsseldorf–Dubai–Manila tur och retur på en och samma bokning. Returflyget från Manila ställdes in. Domstolen slog fast att artikel 3.1 a inte gäller för returflyget från ett land utanför EU, och att den gemensamma bokningen inte ändrar det (punkterna 13–14, 47 och 50–53). Om förordningen gäller på hemvägen beror därför på artikel 3.1 b och på vem som utförde flyget.

Wegener (C-537/17). En passagerare hade en bokning Berlin–Casablanca–Agadir med Royal Air Maroc, med flygplansbyte i Casablanca. Det första flyget avgick sent och hon nekades ombordstigning på det andra, och kom fram till Agadir fyra timmar försenad (punkterna 5–6). Det andra flyget genomfördes helt utanför EU. Domstolen konstaterade att förordningen inte skulle gälla om det vore en separat transport, men att en transport på en och samma bokning ska betraktas som en helhet, med avgångsort i en medlemsstat (punkterna 15 och 18–24). Domstolen slog fast att förordningen gäller för transport på en och samma bokning som, mellan avgången från en flygplats i EU och ankomsten till en flygplats i en tredjestat, omfattar en planerad mellanlandning utanför EU med flygplansbyte (punkt 25).

Förseningen räknas i slutet. I Folkerts (C-11/11) gällde bokningen Bremen–Paris–São Paulo–Asunción. Domstolen slog fast att en försening på tre timmar eller mer bedöms mot den planerade ankomsttiden till slutdestinationen, som för direkt anslutande flyg är destinationen för det sista flyget (punkterna 32–35). Ersättningen beror inte på hur försenat det första flyget avgick (punkterna 37–38 och 47). Artikel 2 h definierar slutdestination på samma sätt.

Vad det inte betyder. Domarna säger att förordningen kan gälla. De betyder inte att varje försening vid en bytesflygplats leder till ersättning. De vanliga villkoren gäller fortfarande: en bekräftad bokning och incheckning enligt kraven (artikel 3.2), ankomst tre timmar eller mer försenad och inga extraordinära omständigheter som flygbolaget kan bevisa. Om hur ankomsttiden räknas, se så räknas förseningen.

För att säga det tydligt: om ditt flyg från till exempel Bangkok, Singapore eller Bali till EU utförs av ett flygbolag utanför EU gäller förordningen normalt inte för det. Artikel 3.1 b kräver ett gemenskapslufttrafikföretag, och enligt Emirates (C-173/07) kan ett returflyg inte omfattas genom utresans avgångsort, inte ens på en och samma bokning.

Det gäller bara EU261. Andra regler i andra länder kan gälla i din situation; de ligger utanför den här guiden, och Airlate bedömer dem inte.

Om ett EU-flygbolag utför flyget till EU kan artikel 3.1 b gälla. Domarna som behandlas här gäller resor som avgår från EU, så resplaner med blandade flygbolag på hemvägen behöver granskas en och en.

Allt ovan förutsätter en och samma bokning. Om du köpte två separata biljetter, till exempel ett flyg till Istanbul och ett separat flyg vidare, bedöms det första flyget för sig och förseningen mäts vid bytesflygplatsen. Läs separata biljetter och missad anslutning. Om du nekades ombordstigning vid bytesflygplatsen på en och samma bokning, läs nekad ombordstigning på anslutningsflyg.

Extraordinära omständigheter. Flygbolaget behöver inte betala ersättning om det visar att förseningen orsakades av extraordinära omständigheter som inte hade kunnat undvikas trots alla rimliga åtgärder (artikel 5.3, som domstolen tillämpar på lång försening; Folkerts, punkt 43). En bytesflygplats utanför EU ändrar inte den bedömningen. Läs när flygbolaget hänvisar till extraordinära omständigheter.

Ombokning och omsorg. Artiklarna 8 och 9 reglerar återbetalning eller ombokning och kostnadsfria måltider, hotellövernattning och transport, och artikel 6 anger väntetiderna efter avstånd. Domarna som behandlas i den här guiden gäller ersättning och avgör inte hur artiklarna 8 och 9 tillämpas vid en bytesflygplats utanför EU. Spara kvitton i vilket fall som helst. Läs mat, hotell och transport vid försening.