Snöstorm, is och avisning: när kan en vinterförsening ge flygersättning?

Skäl 14 i förordning 261/2004 säger att extraordinära omständigheter ”särskilt” kan förekomma vid ”meteorologiska förhållanden som omöjliggör flygningen i fråga”. Det är alltså inte vilket väder som helst, utan väder som gör det omöjligt att flyga just den flygningen.

Exemplen är inte facit. EU-domstolen har slagit fast att de uppräknade händelserna, väder inräknat, inte i sig är extraordinära omständigheter, och att alla omständigheter kring en sådan händelse inte nödvändigtvis ger grund för undantag (C-549/07, punkterna 21 och 22).

Andra ledet är lika viktigt. Bolaget ska också visa att det vidtog åtgärder anpassade efter situationen, sådana som rimligen kunde krävas tekniskt och ekonomiskt (C-549/07, punkt 40), och att det uppenbart inte kunde undvika följden utan orimliga uppoffringar (punkt 41). Hur väder i form av åska och blixt bedöms kan du läsa i åska och blixtnedslag, och om begreppet i stort i alla rimliga åtgärder.

Vädret där du skulle lyfta. Det är det vanligaste fallet, och bolaget ska visa hur vädret slog mot just din flygning.

Vädret på ett tidigare stopp. Bolaget får åberopa en extraordinär omständighet som drabbade en tidigare flygning med samma flygplan, men bara om det finns ett direkt orsakssamband med din försening eller inställelse (C-74/19, domslutet punkt 2). Se även störning på ett tidigare flyg.

Avisning och brist på vätska. Vi har inte hittat någon dom från EU-domstolen som särskilt gäller avisningskö eller brist på avisningsvätska, och påstår därför inte hur de ska bedömas. De prövas enligt det allmänna testet ovan, och nationella domstolar har kommit fram till olika resultat. Det avgörande är orsaken: vad som låg utanför bolagets kontroll och vad bolaget kunde ha gjort.